Porjus åkeri expanderar
Britt-Inger och Jan Lundqvist driver företagen Porjus Åkeri och Porjus Entreprenad tillsammans med sonen Jens. Det är Jens pokaler som skymtar i bakgrunden, motorintresset är stort både på arbetet och fritiden.

 
Porjus åkeri har gjort en imponerande resa det senaste året. I fjol etablerade företaget sig i Kirunagruvan och sedan dess har verksamheten vuxit rejält.
– Vi har tidigare haft entreprenad i Vitåforsgruvan i Malmberget men avvecklade allt och for till Kiruna för att vara underentreprenör. ifjol i mars började med vi med fyra man men nu är vi 25 i Kiruna. Vi kommer nog att behöva anställa ytterligare några ganska snart, säger Jan Lundkvist som tillsammans med sonen Jens och hustrun Britt-inger driver företaget, eller rättare sagt – företagen, verksamheten är numera uppdelad i Porjus åkeri och Porjus Entreprenad som är ett renodlat bergföretag.

Totalt har de båda företagen 35 anställda, varav fyra finns i Porjus. Fordonsparken består av 14 lastbilar, åtta traktorer, tre grävmaskiner och en väghyvel. För att få tag på personal har man rekryterat från Ö-vik och uppåt.
– Vi har många Jokkmokkare i åkeriet och på entreprenadsidan har vi mycket folk från Tornedalen, berättar Jan Lundkvist som menar att det är lite marigt att planera framåt. Verksamheten i åkeriet är säsongsbetonad och jobben beställs ofta kvällen före, medan gruvverksamheten är något bättre med åtminstone fyra månaders framförhållning.
– Vi försöker ställa upp men det gäller att ha flexibel personal. Tur vi har bra personal, det är de som gör jobbet, konstaterar han.
– Åkeriverksamheten har varit stabil och jämn länge, vi kör åt LBC. 2004 köpte vi Lundmarks Åkeri i Jokkmokk men nu är vårt dilemma att vi har garaget i Jokkmokk och det är opraktiskt. Vi har i flera år försökt bygga en verkstad i Porjus
men inte lyckats få någon tomt.

Britt-inger Lundkvist är enda kvinnan i företaget och, som hon själv påstår, den enda bromsen.
– Jag tycker det är lagom så här, Jan och Jens ser däremot inga begränsningar, säger hon.
– Finns det möjligheter och efterfrågan så utvidgar vi, kontrar Jan. Efter nitton år åt idrottsklubben valde Britt-Inger att ägna sig på heltid åt företaget, vilket hon i och för sig gjort redan innan, fast på fritiden.
– Alla dessa papper, utbrister hon, vad har vi egentligen datorn till, allt är ju ändå i papper. Det är mycket kring kvalitet och miljö som ständigt måste uppdateras, det är hård konkurrens och man måste vara fräsch i allt.
Beställningar och direktkontakter med beställarna går däremot genom Jan och Jens ute på fältet. Forna tiders bild av att spindel i nätet finns på kontoret är numera en sanning med modifikation.
– I dag är det inte mycket som går genom kontoret, det mesta sköts via mobiltelefonerna. Mobilen har gjort allt lättare men samtidigt fodras nästan att alla människor alltid ska vara anträffbara. Folk blir irriterade om telefonen någon gång är
avslagen, säger Britt-Inger som drar sig till minnes då man drev taxi och installerade Porjus första mobiltelefon i bilen, en enormt och stor och tung apparat. Företagandet är Jans liv och nu även Jens, så det verkar sitta i blodet. Jan poängterar vikten att ha roligt och tycka om det man gör.
– Då räknar man inte tiden man lägger ner, arbetet blir en hobby. Visst ställs man inför utmaningar och problem uppstår då och då, men det är sånt man löser då de dyker upp, det är inget att bekymrar sig för i förtid, då orkar man inte. Det är något man måste kunna som företagare.
 

Stäng fönster