 |
Mitt i
livet gjorde Kerstin och David Carpenter det som de
flesta knappt ens vågar fantisera om. De sa upp sig från
sina jobb, sålde hus och möbler och tog katterna med sig
och flyttade till ett annat land, från Londons södra
förorter till det lilla järnvägssamhället Murjek i
Jokkmokks kommun med 102 invånare.
– Jag minns när vi stod här omgiven av tre olyckliga
katter, flyttlådor, målarfärg och oljud från hantverkare
och undrade varför… Men efter bara ett par dagar hade
den känslan gått över, berättar Kerstin Carpenter och
ler åt minnet.
|
Mitt i livet
gjorde Kerstin och David Carpenter det som de flesta knappt
ens vågar fantisera om. De sa upp sig från sina jobb, sålde
hus och möbler och tog katterna med sig och flyttade till
ett annat land, från Londons södra förorter till det lilla
järnvägssamhället Murjek i Jokkmokks kommun med 102
invånare.
– Jag minns när vi stod här omgiven av tre olyckliga katter,
flyttlådor, målarfärg och oljud från hantverkare och undrade
varför… Men efter bara ett par dagar hade den känslan gått
över, berättar Kerstin Carpenter och ler åt minnet.
Det verkar närmast osannolikt men det finns en naturlig
förklaring. Det var Kerstins rötter som drog. Kerstin och
David hade tillbringat nästan varje sommar i tjugo år i
Kerstins morföräldrars hus, en gammal träkåk mitt i byn som
en gång rymde både affär och biograf, och det blev allt
svårare att återvända till England.
För tio år sedan började de prata om att flytta för gott,
fast frågetecknen var många. Vad ska de jobba med? Hur
skulle de få råd?
– Det är lätt att bli bekväm och göra som alla andra. Vi
hade bra jobb och det var svårt ta sig iväg, att besluta när
tiden var rätt. Men det blev allt svårare att åka tillbaka
till England och till slut bestämde vi att det var dags att
byta jobb och liv, berättar David.
– Plötsligt föll allt på plats. Vi sålde huset, mot alla
odds just då – jag tror helt enkelt att det var meningen.
Jag blir väldigt känslosam då jag tänker på det, men det
kändes som om vi blev knuffade i rätt riktning, säger
Kerstin som bott i England sedan hon var tre år. Visst var
det svårt att lämna familj och vänner och alla var väl inte
odelat positiva till flytten.
– Våra vänner antingen avundades oss, tyckte att vi var
galna eller ogillade det, antagligen eftersom vi gjorde
något de själva innerst inne skulle vilja göra, menar
Kerstin. Nu älskar vännerna att hälsa på, och allra helst
kommer de på vintern.
Uppskattar livsutrymmet
På frågan om vad de uppskattar mest med Murjek blir
utbrister David ”the space!” – utrymmet.
I England är allt väldigt tättbebyggt, markerna privata och
folk mer aggressiva i sin strävan efter att få vara ifred.
– Tänk att kunna gå i skogen, även om man inte gör det. Här
är folk mer öppna och väl till mods med sig själva. De är
intresserade av andra människor – inte av vad de gjort eller
vad de äger. Här förstår folk att uppskatta och njuta av
enkla ting i livet. Skiner solen en dag kan allt annat
vänta, menar David och Kerstin tillägger:
– Och det är så rent i luft och vatten. Man kan dricka
vattnet och det smakar gott. Och folk är verkligen otroligt
vänliga, jämfört med varifrån vi kom. Vi accepterades
snabbt.
– Det tar lite tid innan man lär känna varandra, i början är
många lite blyga och vi har fått ta första steget. Men vi
har fått väldigt goda vänner, berättar David.
Först renovering, sedan ny karriär
Det stora huset köpte Carpenters 2002, några år innan de
flyttade. Renoveringen har fått ta sin tid och resultatet
har blivit helt fantastiskt. Vaniljgul träpanel binder
samman husets tre våningar och en harmonisk beige färgskala
går igen i möbleringen. Textilier står för färgklickarna,
som vardagsrummets varmröda gardiner och kökets skira blå.
– Det var spännande att börja på nytt, tycker Kerstin. Nu är
renoveringen klar och makarna redo att återuppta yrkeslivet.
I England jobbade David åt ett försäkringsbolag och Kerstin
var personalchef i en kommunal organisation med 5 000
anställda.
– Det är en otrolig skillnad, nu lever vi där det bor lika
många i hela kommunen, konstaterar hon. De har startat
företaget MMP TraveLapland AB som ska hjälpa svenska företag
att nå den engelsktalande marknaden, inom både turism och
produktlansering.
– Vi har också märkt att många översättningar inte är bra.
Det är inte så man talar, varken rätt stil eller de rätta
orden. Bara för att det är språket är korrekt är det inte
alltid attraktivt, det räcker inte för att väcka intresse
hos en viss ålders- eller målgrupp. Där finns det mycket att
göra, menar Kerstin.
Nu är murjek hemma
Carpenters har funnits sig väl tillrätta i Murjek och har
ingen längtan tillbaka till det gamla livet.
– Vi har aldrig ångrat att vi flyttade, möjligen frågat oss
varför vi inte köpte, eller hyrde, ett färdigt hus. Nu är
det här hemma. Fortfarande efter 1,5 år får vyn då jag kör
nerför berget mot Vuollerim mig att le. Och tänk då barnen
såg en björn i skogen från skolbussens fönster, det är
sådana små saker som gör det hela så fantastiskt, tycker
David Carpenter.
Länk Hemsida:
www.travelapland.com
Stäng fönster |