Någon kilometer uppströms Akkats kraftverks konstnärligt målade utskov ligger Forsvikens stora parkering vid Vaikijaurmagasinet. Sommartid fylls den av förbipasserande som hänförs av utsikten. Vid klart väder syns Sarekmassivet långt borta i väster med sina vita toppar. Alldeles intill, på andra sidan Europaväg 45 och inlandsbanan, ligger Danielssons Viltrestaurang som sommartid serverar godsaker från skog och fjäll. – Vi är noga med att råvarorna ska vara lokala. Efterrätt blir förstås glass och varm hjortron, säger Maggan Danielsson som tillsammans med maken Kent driver restaurangen.

Att viltrestaurangen finns i Forsviken är egentligen Kents pappas förtjänst. Martin Danielsson var på sin tid var stor vilthandlare i Jokkmokk och redan på tidigt 1970-tal såg han till att turister, och sedermera också inlandsbaneresenärer, kunde köpa nyrökt röding, torrkött och slöjd från en tältkåta på parkeringen. Det var också han som såg till att parkeringsplatsen blev tredubbelt så stor tack vare bergmassorna från kraftstationsbygget, vilket var framsynt. Med åren har det ena har lett till det andra och Kent har fortsatt på den inslagna vägen.
– Jag föddes involverad i vilthandeln. Det är 43 år sedan jag tog hand om ruljansen på vintermarknaden. Då sa farsan: nu är du femton, nu får du ta hand om kassan och klara allting själv.
Sedan dess har vi stått i samma korsning varje år. Danielssons Vilthandel firade 60-årsjubileum på marknaden i år, berättar Kent stolt och visar minnesgåvan i tenn som de förärats med av turistbyrån.

Förplägar inlandsbaneresenärerna
Efter att Kent och Maggan byggt sitt hus i Forsviken i början av nittiotalet kändes det naturligt att på allvar börja utveckla försäljningen av souvenirer och viltprodukter sommartid. Hit hade folk lärt sig att hitta. Inlandsbanetågen stannade, husbilsfolket gillade stoppet och de återvändande turisterna var många. Efter ett otal mer eller mindre provisoriska lösningar gjorde de för åtta år sedan slag i saken och byggde en restaurang. I dag är den redan i minsta laget, det är fullt upp från veckan innan midsommar till början av september.
– Inlandsbanetåget stannar två gånger dagligen, antingen för frukost eller middag. Oftast serverar vi rökt röding eller souvastallrik men vi har också mindre rätter, som souvasrulle på Vaikijaurvis, renburgare, vilda strutar och olika toaster. Gästerna uppskattar att köket är öppet så de kan se när vi tillagar maten och att de även ser där fisken röks, berättar Maggan Danielsson.

Spännande bekantskaper från är och fjärran Genom åren har paret Danielsson fått många nya vänner. Det här, om något, har blivit ett sätt att leva.
– Vi har fått otroligt mycket bekanta i hela världen, berättar Maggan.
– Vi har en stor umgängeskrets som vi tyvärr aldrig hinner besöka, konstaterar Kent och berättar om den holländske ingenjören som i tjugo års tid kommit för att fiska och vaska guld.
– Varje gång har han tagit växter och sten med sig hem och planterat en skandinavisk trädgård. Han brukar säga: ”Kent, du måste komma och titta!”. Men det blir ju aldrig av…
En annan ständigt återkommande gäst är den tyska damen som fått en av Danielssons få
övernattningsstugor uppkallad efter sig, Marianne Augusta. Hon har bilat upp från Bremen 25 somrar i rad.
– Hon har varit gymnast och deltog i Olympiaden i Berlin 1936. Tänk så fantastiskt, säger Kent.
– Det är så kul sitta i kåtan om kvällarna och byta upplevelser med folk. Under resten av året är det andra jobb som gäller, Maggan är förskollärare och Kent är badmästare. Egentligen borde de väl börja tänka på att trappa ner men Kent har huvudet fullt av nya planer.
– Visionen är att bygga en stor timrad kåta med inglasning mot viken för att kunna ta emot ännu fler gäster. Fast Maggan har inte sagt ja ännu, avslöjar Kent och det märks att det riktigt kliar i fingrarna på honom att få sätta igång.
– Men jag får väl övertala henne, säger han och sneglar på Maggan som ler uppgivet.